Visar inlägg med etikett lucia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lucia. Visa alla inlägg

lördag 13 december 2008

Dagens julsång - Sankta Lucia

Sankta Lucia, även känd som Natten går tunga fjät eller Luciasången, är från början en nepolitansk visa just med titeln Santa Lucia. Exakt när melodin kom till vet man inte men den skrev ner på italienska av Teodoro Cottrau på 1830-talet. Den italienska texten har ingenting alls med jul eller vårt Luciafirande att göra, den är en beskrivning av den napoletanska stadsdelen (Borgo) Santa Lucia.

Det finns tre svenska översättningar till Santa Lucia: Santa Lucia, ljusklara hägring; Natten går tunga fjät och Ute är mörkt och kallt. Den första är den äldsta och skrevs redan på 1910-talet av Sigrid Elmblad. Ungefär tio år senare författade Arvid Rosén Natten går tunga fjät som är den mest kända och använda idag. Den har en ganska gammalmodig text och många tror därför att den är gammal, men det var ett medvetet stilval av Rosén, och uttrycken "stuva" och "förlät" (i den mening de används i sången) har aldrig använts i svenskan. Ute är mörkt och kallt skrevs någon gång på 1970-talet men det är okänt vem som faktiskt skrev den.


Barnkammarkören & Nordiska kammarorkestern - Sankta Lucia

Luciamorgon


Hos undertecknad är Luciamorgon helig; 07.00 sitter Lillstrumpa och Morstrumpa bänkade framför TV:n med varma lussebullar, en hög pepparkakor och julkaffe (spetsat med kardemumma) för att se på SVT:s Luciafirande.
De senaste åren har det varit riktigt bra, ifjol var det från Dalarna och de två åren innan dess från Olofsfors bruk i Nordmaling (2004 var det en hemsk sak i Malung som jag försöker att inte tänka på). Generellt sett brukar det vara bättre när det sänds från de nordligare delarna av landet och jag var därför lite misstänksam när jag läste att det skulle sändas från Malmö i år. Det är i princip Danmark, hur skulle det gå? Det gick väldigt bra, även om det fanns några saker jag gärna hade klarat mig utan. Den jobbiga "jazztolkningen" av Det strålar en stjärna (och en sång jag inte hört förut) var enbart jobbig, och vem i helskotta kom på idén att sjunga Det är en ros utsprungen ungefär dubbelt så fort som den ska sjungas? Fruktansvärt. Sedan sjöng de fel staffansvisa, jag gillar inte "i ra-, i ra-, i rallarerara". Huvva.
Men det fanns massor av bra saker också, det var en jättebra kör där alla var stilrent klädda, barnkören var ursöt, klippen från när de lussade på sjukhus och härbärgen var jättefina, Lucian var snygg (ja, det är viktigt) och dessutom mörkhårig (hurra!) och tydligen med medelhavskt påbrå (ännu bättre), och tack och lov hade inte en enda i Luciatåget glitter i vare sig håret eller runt midjan. Det var förvisso bara Lucian som hade rött band (de andra var utan) men jag föredrar det framför glittereländet men de snygga gröna kransarna de hade i håret/ljuskronan var toppen.

Om det var någon som inte orkade pallra sig upp i tid för att se det imorse går Luciamorgon i repris 20.00 i SVT2 samt 22.25 i SVT24.
Lucian på bilden ovan är inte den Lucia som var på TV.

fredag 12 december 2008

Dagens julsång - Staffan stalledräng

Staffan stalledräng är en svensk sång med nästan lika många varianter som det fanns socknar i gamla Sverige. De sjöngs av drängar och skolelever som vandrade runt i gårdarna och tiggde och sjöng. Sångerna är så gamla och det finns så många att ingen vet vem som skrev dem från början. De kanske mest kända versioner som överlevt till våra dagar är den vars inledning går ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna” samt ”Staffan var en stalledräng; stalledräng, stalledräng”. Den senare har två versioner på slutet av verserna. Den ena upprepar det/de sista orden i föregående mening (”han vattnade sina fålar fem; fålar fem, fålar fem”) och slutkämmen lyder ”Stjärnorna de tindra så klara, gossar låt oss lustiga vara. En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få” medan den andra versionen istället för upprepningen sjungen “I ra- I ra- I rallarerara” och avslutar det hela med “hejsan låt oss lustiga vara, en gång jul om året bara, sjung falledudeliga dullan dej”.
Sången är baserad på legenden om Sankt Staffan/Stefan som var stalknekt I kung Herodes stall (därav kopplingen till jul och sedemera Lucia). Hästar, vilka Staffan alltid kopplats ihop med, har varit viktiga i religioner här uppe i Norden långt innan kristendomen tågade in. Traditionellt sett har Staffan alltid firats på annandag jul (han har fortfarande namnsdag då och i engelskspråkiga länder kallas annandagen “St. Stephen’s Day”), men i Sverige har vi numera sammankopplat det med Lucia, förmodligen för att de gamla traditionerna liknar varandra (vandra omkring i grannskapet och sjunga samt tigga eller erbjuda mat).


Barnkammarkören & Nordiska kammarorkestern - Staffan stalledräng

lördag 29 november 2008

Vi komma, vi komma...

En charmig pepparkakspyjamas för de minsta (upp till 86 cl) julfirarna.

Minsta deltagaren i lussetåget kan hända men lätt den sötaste! Helt rätt till julen också, oavsett om man beundra julgranen eller somna under den.