Dagens julsång - Staffan stalledräng

Staffan stalledräng är en svensk sång med nästan lika många varianter som det fanns socknar i gamla Sverige. De sjöngs av drängar och skolelever som vandrade runt i gårdarna och tiggde och sjöng. Sångerna är så gamla och det finns så många att ingen vet vem som skrev dem från början. De kanske mest kända versioner som överlevt till våra dagar är den vars inledning går ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna” samt ”Staffan var en stalledräng; stalledräng, stalledräng”. Den senare har två versioner på slutet av verserna. Den ena upprepar det/de sista orden i föregående mening (”han vattnade sina fålar fem; fålar fem, fålar fem”) och slutkämmen lyder ”Stjärnorna de tindra så klara, gossar låt oss lustiga vara. En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få” medan den andra versionen istället för upprepningen sjungen “I ra- I ra- I rallarerara” och avslutar det hela med “hejsan låt oss lustiga vara, en gång jul om året bara, sjung falledudeliga dullan dej”.
Sången är baserad på legenden om Sankt Staffan/Stefan som var stalknekt I kung Herodes stall (därav kopplingen till jul och sedemera Lucia). Hästar, vilka Staffan alltid kopplats ihop med, har varit viktiga i religioner här uppe i Norden långt innan kristendomen tågade in. Traditionellt sett har Staffan alltid firats på annandag jul (han har fortfarande namnsdag då och i engelskspråkiga länder kallas annandagen “St. Stephen’s Day”), men i Sverige har vi numera sammankopplat det med Lucia, förmodligen för att de gamla traditionerna liknar varandra (vandra omkring i grannskapet och sjunga samt tigga eller erbjuda mat).


Barnkammarkören & Nordiska kammarorkestern - Staffan stalledräng